Wilderängs rysskräck som affärsidé

Understrecket skrev igår om Lars Wilderängs ständiga rop efter vargen på sin blogg. Vi spekulerade i om det här skulle slinta igenom om vi gick in på Wilderängs facebook och blogg. På facebook fanns vårt inlägg kvar i max en kvart. Men på bloggen har vi kommit in genom en rad olika ”tekniker”. Och genomslaget har varit verkningsfullt. Vi ser att väldigt många läst inlägget. Det är naturligtvis kul men det är inte trafiken till bloggen i sig vi gläds åt. Det vi vill är att få läsarna att fundera igenom logiken i detta ständiga rop efter alla vargar. Är det logiskt det han skriver? Finns det en anledning till denna oro? Vi vill även få läsarna att förstå varför Wilderäng ägnar sig åt alla vargrop. Vi vill få läsarna att förstå att anledningen är att Wilderäng tjänar pengar på den oro som byggs upp. Och att tjäna pengar på oro är inget bra sätt att verka för ett samhälles uppbyggnad. Oro skapar osäkerhet och det skapar ett otryggt samhälle att leva i. Det går inte heller att hänvisa som Lars Wilderäng ständigt gör att vi alla andra är naiva som inte ser det han ser. Lars Wilderäng vet att han ser samma sak som oss men han vill få folk att se hans egentillverkade synvilla.

Det vi skrev om igår var i en kort sammanfattning att Wilderäng försöker piska upp en rädsla hos sina läsare för att sedan göra affärer på en rad olika sätt som genereras av den här upptrissade katastrofscenariet. Ett av favoritämnena förutom att alla vi svenskar är ”bolånetorskar” och snart kommer att få skylla oss själva är att ”snart kommer ryssen”. Understrecket menade igår att  Wilderängs fantasifoster kommer sig av en slipad affärsidé där han piskar upp en stämning där vi alla ska bli rädda och lyssna till ”experten” Wilderäng. Han spelar vidare på den här rädslan genom att ständigt ropa efter alla möjliga vargar och sedan utveckla sina teorier på ”djupet” i böcker som alla fans/rädda läsare av bloggen ska köpa. Vi kan bara spekulera kring vilka som läser bloggen men understrecket vet att människor har blivit indoktrinerade av att läsa vad Wilderäng skriver. Det är normalt fungerande personer men där de till slut inte kunna motstå propagandan. Att propaganda har den effekten på många människor är väl ganska oomtvistligt. Det här är i många stycken problematiskt eftersom det kan piska upp en omotiverad rädsla och en stämning av att krisen är nära förestående. Wilderäng har genom sina katastrofvarningar också andra intressen där det inte alls är orimligt att s.k. överlevnadsbutiker pröjsar honom provision. Han gör ju reklam för alla möjliga överlevnadskit och tom så avancerade saker som glasfiberbunkrar som kan grävas ner och användas som skyddsrum. Helt absurt men sant! Wilderäng förespråkar även att vi ska samla på oss guld och silver och har intressen i liberty silver som just säljer , ja just det, guld och silver. Lars Wilderäng ägnar sig dessutom åt att föreläsa. Här är mannens kommande kalender.

Så här håller det på och understrecket förvånas över att bluffen kan fortgå. När ska någon säga att det räcker nu. Vi vill inte höra mer om vargar som aldrig kommer. Vi försöker därför göra det nu. Det räcker Lars Wilderäng.

Nu till dagens ämne. Wilderängs sätt att resonera kring försvarsfrågorna är en besynnerlig vandring i märkliga marker. Läser man inläggen som har med försvarsfrågor att göra landar man till slut alltid in i att ryssen är djävulen själv. Som nämndes ovan är det här en medveten strategi från Wilderäng men det kan nog även psykologiskt avspegla sig i ett stort intresse för försvarsfrågor i allmänhet och vapen i synnerhet. Så om vi spekulerar lite kring det här så söker Wilderäng medvetet upp de här frågorna i många fall av intresse och att få utlopp för sitt sökande efter spänning. Att piska upp en rysskräck är fortfarande det primära men en del avspeglar sig nog även i att Lars Wilderäng vill spela upp ett drama där han själv kan agera regissör.  Där han får utlopp för att spekulera kring olika taktiska och strategiska militära frågor. Att han även har en förkärlek för krigsmateriel i allmänhet och vapen i synnerhet går inte att missta sig på.

Wilderäng för således ett eget litet ”bloggkrig” mot ryssen och han gör det även i två böcker som får betecknas som ett Mecka för alla som njuter av att läsa om allt som har med ryska och svenska försvarsfrågor att göra. Inte det att böckerna på något sätt är välskrivna, tvärtom, men de är detaljerade med vapen, vapen och vapen och mycket mycket annat som hör till. Och för den intresserade av de här frågorna är naturligtvis böckerna ”välskrivna”.

Detta är dock inte ämnet utan idag ska vi se på hur Wilderäng blåser upp rysskräcken och hur han motiverar för sina läsare att vi bör ta det här med ryssen på allvar. Understrecket kommer också att punktmarkera Wilderäng i de här frågorna framöver för att tydliggöra hur han arbetar.

Med anledning av den här punktmarkeringen kan vi redan idag ta del av Wilderängs syn på det här då han skriver ”En av många slutsatser är dock att svenska folket är på sin vakt betydligt mer än förr. Sedan Kriminvasionen och invasionen av sydöstra Ukraina har svenska folkets attityder mot Ryssland och säkherhetspolitiken ändrat kraftigt. Vakna ögon granskar våra kuster, på ett sätt vi kanske inte sett sedan kalla kriget. Uppmärksamheten är positiv, det trista är att den säkerhetspolitiska situationen har ändrats så att denna uppmärksamhet behövs.” 

Redan nu kan vi avslöja ett självmål Wilderäng gör. Inlägget idag kommer sig av att Wilderäng igår skrev att ett ryskt örlogsfartyg kränker svenskt territorium. Idag dementerar han det. Ok. Men det intressanta är att han skriver att svenskarna idag är mer ”på sin vakt” mot ryssen. Att han själv spelar en stor roll i det här vet naturligtvis affärsmannen Wilderäng mycket väl. Så det han skriver har ju lite av ett löjes skimmer över sig. Att han medverkat och medverkar till att piska upp stämningen till att svenskar far omkring längs kusterna för att leta efter fantasiubåtar det vet Wilderäng att han själv bidragit till. För det enkla faktumet är att Lars Wilderäng söker det här och börjar närma sig höjdpunkten av det han söker. Han vill naturligtvis få oss att vara på vår vakt och sitta och spana efter ryssen. Och man får väl anse att han lyckats när kustremsorna är fullt av privatspanare. Och när han skapat det här intresset kommer ju läsarna av hans blogg att bli fler och fler. För att få fler läsare söker han febrilt efter ”bevis” som igår att ryssen är här och kränker våra gränser. Samtidigt som han gör detta skriver han på sina böcker om att ryssen är på väg. Att rysskräcken och försäljningsintäkterna av Wilderängs ”ryssböcker” har korrelation på 1,0 vet han naturligtvis.

Det här är en rättvisande bild av hur det ser ut. Wilderäng är snabb på tangenterna så fort han får något från sina ”spanare”. Wilderäng reflekterar sällan och allt som kan piska upp en rysskräck ska ut på bloggen, snabbt. Han vet att läsare sitter och väntar på ”det senaste”. Hade Wilderäng varit anställd på något mediaföretag hade han inte varit kvar till första morgonkaffet.

Wilderängs blogg är full av annonser. Annonser om ryssar finns ju naturligtvis med också. Här är ett exempel:

”Så rustar Ryssland i Östersjön”. Det ska naturligtvis associera till oro och vi ska upp på tårna. Annonsen länkar vidare till Lars Gyllenhaal en av alla försvarsbloggare. Där hävdas att man kan få kostnadsfria nyhetsbrev. För den lättrogne läsaren vill understrecket meddela att inget är gratis här i världen. Allt kommer till ett pris. Allt har ett syfte. Lars Gyllenhaal är författare med modern militärhistoria som specialitet. Känns mönstret igen? Ja naturligtvis vill även Lars Gyllenhaal att vi läser hans blogg som har samma syfte som Wilderängs.  Och naturligtvis vill Lars Gyllenhaal sälja böcker på den upptrissade oron som nu de två kompisarna gemensamt bygger upp.

Här är ytterligare en annons.

”Putin avlyssnar Sverige”. Det låter det. Så vi klickar väl på den. Ja vi kommer till Lars Gyllenhaal igen. Mer oro piskas upp. Lars  skriver att om vi ger honom vår e-postadress skickar han gratis nyhetsbrev. Samma som ovan kan sägas även här men vi kan väl utveckla det lite till och säga att dubbelLars (Wilderäng och Gyllenhaal) är ju inte helt ointresserade av vilka som är intresserade av försvarsfrågor. Resten överlämnas till läsaren att fundera över. För övrigt blir ju det här en kedjereaktion för även Lars Gyllenahhal har annonser som man kan klicka på där någon annan vill tjäna pengar på all den oro de här affärsmännen gemensamt bygger upp.

En sidoutvikning kring avlyssning. Understrecket hittar inga annonser eller militära nyhetsbrev om Obama eller USA:s avlyssning. Inte om det här, inte om det här, Inte att NSA avlyssnar Sverige. Vi kan fortsätta, men ni förstår poängen. Där finns ingen oro att spela på naturligtvis. Fokus ska ligga på ryssen tills något annat ger mer klirr i kassan naturligtvis. För det är ju inte det omoraliska i själva avlyssnandet de här herrarna fokuserar på utan vad som kan trigga igång en orosspiral.

Att Ryssland målas upp som fienden nummer ett är således förståeligt ur de här perspektivet och Lars Wilderäng far fram och gör egna hobbyanalyser av hur makthavarna i Kreml resonerar. Han skriver bl.a.  ”Men Ryssland kan inte backa, då diktaturen i Kreml då tappar anseende och stöd, då de är helt beroende av att måla upp utländska hot.” Att Lars Wilderäng ägnar sig åt samma resonemang som han säger att ryssarna ägnar sig åt, det vet han naturligtvis själv. Men han är ibland inte så slipad att han lyckas dölja det. 

Det som gör Wilderäng  mindre trovärdig än andra försvarsbloggare är det sätt han argumenterar på. Men man ska samtidigt komma ihåg att Wilderäng vänder sig till en lite annorlunda läsekrets än de mer kvasiseriösa försvarsbloggarna. Wilderäng vill blåsa liv i debatten och få med sig en del av de mer lättpåverkade. Och då krävs ett mer slagkraftigt och mer effektfullt sätt att föra argumentationen på. M.a.o. ägnar sig Wilderäng mycket åt att ”skrika” ut sitt budskap så att alla längst bak även ska med på tåget. Wilderäng uttalar sig gärna sarkastiskt om oliktänkande. Han kommenterar människor med andra åsikter än han själv med okvädningsord och använder tex följande strategi om oliktänkande: ”Fascistkramande putinister och deras svans av nyttiga idioter”. 

Han sätter epitetet bananrepublik , bananrepublik igen, u-land och bananrepublik igen och bananrepublik igen, ”så kan det gå i en bananrepublik” bananrepublik igen på Ryssland för att förminska/förlöjliga det politiska ledarskapet och folket som bor i landet. Jag tar med de här exemplen för att visa på Wilderängs argumentationsteknik. I de flesta sammanhangen har det ingen relevans överhuvudtaget att nämna det här med att Ryssland skulle vara en bananrepublik. Men det är budskap han vill få fram. Han trummar således in budskapet gång på gång i inlägg efter inlägg. Han säger att Ryssland är en ”En kleptokratisk skendemokrati, där ledningen gör sig rika genom att exportera bananer” Exportera bananer, ja det är en liknelse naturligtvis? Så här går han på och sådan argumentationsteknik slår mycket väl ut på de mer lättpåverkade. Om något nöts in gång på gång upplevs det snart som sanning. Det vet alla propagandister. Och det vet affärsmannen Lars Wilderäng. Det är dom lättpåverkade han vill nå. Det är dom som köper böckerna. Det är dom som går igång på ord som bananrepublik. Dom lättköpta. Det associeras till något löjligt. Att han sedan i andra inlägg utmålas Ryssland som djävulen själv kan framstå som inkonsekvent men man måste samtidigt har det här med sig att vad orden i sig har för betydelse det bryr inte Lars Wilderäng sig om. Det är vad orden förmedlar han tänker på.

Fascist är också ett sådant ord som Wilderäng missbrukar för att förmedla sitt budskap. Han bryr sig inte om att använda ordet i sitt rätta sammanhang utan vill bara förmedla att Ryssland är en fascistisk stat då han säger exempelvis så här ”Det andra scenariot är ultranationalismen, vilket alltså handlar om att den redan fascistisk-nationalistiska diktaturen i Kreml blir ännu extremare. Att han inte har något behov av att sätta in ordet i sitt rätta sammanhang bryr han sig alltså inte om – Fascism är dåligt och då lägger vi det på ryssarna. Wilderäng fortsätter i ett annat inlägg  ”Inget överraskande där, med tanke på hur vänstern hyllar den nationalfascistiska (nafiscter) regimen i Kreml och hur (sd)-väljarna hyllar den samma på Internets olika forum”. Här är ytterligare en fasciststämpel på Ryssland. Han gör det här i många sammanhang. Här har tom Ryssland den fantastiska kombinationen av att vara både en bananrepublik och en fascisstat. Tom Reinfedlt/Borg är fascister enligt Lars Wilderäng. Även folkpartiet är fascister.

Det här alltså en av Sveriges mest lästa bloggar vi pratar om!

Så här går det på. Allt det här borde ju slå tillbaka på honom själv. Men nej han får gorma på. Hur är det möjligt? Många skulle kanske säga vid det här laget, men varför bry sig? Han verkar ju inte riktigt med på banan här. Men det är just det han är. Han är i allra högsta grad med på banan.

Som politiskt och samhällsintresserad blir man ju i det närmaste bedrövad av att läsa all dynga när man samtidigt vet att det är många okunniga människor som köper allt det här rätt av.

Att Wilderäng vill ge sken av att av de 50 000 som läser hans blogg varje vecka så står de högutbildade männen i storstäderna för 90 % är komsikt i sammanhanget. Han vill framstå som en seriös debattör och tas på allvar. Men den argumentationsteknik han använder talar i motsatt riktning precis som kommentarsfälten gör. Rätt patetiskt i sammanhanget men förståeligt när man beaktar strategin han lagt upp.

Wilderäng har även en förkärlek för att behandla oliktänkande som anställda ryska propagandamakare.  Det är dags att det är stopp för putinisterna och den ryska psyopsen i SR och SVT. Med psyops menar Wilderäng att inom SR och SVT förs en medveten psykologisk krigföring som gynnar Ryssland och dess ”putinister”. SR och SVT har således en agenda som kommer direkt från Putins propagandamaskineri.

Någon som fortfarande är med? Jag uppenbarligen har han fansen kvar.

Även journalister på DN och Expressen arbetar för de ryska intressena får vi veta och även de får väl antas vara en del av den ryska psykologiska krigföringen. ”Mediakåren domineras av vänsterväljare och socialister. Av gammal hävd har antagligen många av dessa gamla kontakter från Sovjetunionen, som ”vänskapligt bibehållits”.

Den här artikeln är ett utmärkt exempel på Wilderängs sätt att argumentera. Han öser ur sig detaljer och visar på en till synes imponerande sakkunskap. Allt rabbel har till syfte att förvilla läsaren. Och en okritisk läsare köper hela resonemanget. Det är lätt gjort för Wilderäng är duktig. Han lyckas få den okritiske läsaren att bli orolig. Han lyckas få den okritiske läsaren att uppfatta Lars Wilderäng som en jäkel på det här med datasäkerhetsfrågor. Han måste vi således hålla koll på. Men vad är det som sägs, vad är sant? Vad vill han uppnå? Ja, reflektera och var kritisk. Att Wilderäng skulle upptäckt saker som inte, betydligt, jag säger betydligt mer kunniga människor inom datasäkerhet redan har listat ut. Ja det är ju bara tramsigt. Ändå köper folk det här.

Understrecket kommer framöver att granska det här ännu mer. Se det här som en prolog. För vi anser att det här är en av de viktigaste frågorna i samhället idag. Ett samhälle som präglas av oro och osäkerhet p.g.a. att skickliga propagandister skriker tillräckligt högt där syftet är ytterst grumligt.

Slutsats: Det är så här med Lars Wilderäng: Han skriker och skriker och till sist har han skrikit så mycket att folk lyssnar. Och han har uppnått sitt mål. Det är vid en första anblick fascinerande. Men sedan blir det bara tragiskt. För verkligheten är den att folk sitter just nu ute längs Sveriges kust med kikare och spanar efter ryska ubåtar.

För den intresserade: Sök efter ord i sökrutan på Lars Wilderängs blogg. Sök efter alla möjliga okvädningsord. De finns där. Kanske inte alla är tippade som exempelvis Aftonhora. Men det mesta finns som sagt. Man skulle kunna tro att det är småbarn som läser bloggen. Dessvärre är det inte det men många är som sagt väldigt lättpåverkade och kanske inte de djupsinnigaste. Det är dom Lars Wilderäng försöker få med sig. Det är dom han vill sälja böckerna till. Det är dom han vänder sig till i länkat inlägg ovan här om Aftonhoran. Vad gäller oss andra vet Wilderäng att han är genomskådad.

Det bästa vore om lars Wilderäng fortsatte enbart med att sälja ved och julgranar. Sverige som nation skulle gynnas mer av det!